-

Det är fint. Det är fan fint

when the drug don´t work no more you get high on life.

Det känns rent ut sagt förjävligt. Helt jävla värdelöst vad jag kronglar till precis allting. jag tappar bort allt! vänner, nycklar, biljetter, pojkvännen. Det mesta. Visst vet jag vart pojkvännen håller hus men inte hur det är mellan oss. Blir fett less på mig själv.
Kan glädja mig med att det ända som sjunkit ner i magen min idag är fem plättar och ett glas mjölk.
Tyvärr tror jag jag blivit laktosintolerant eller liknande eftersom jag mår så jäkla illa när jag druckit mjölk eller någon som innehåller mjölk.

Tog en lång promenad idag med så ligger nog på noll kcal idag. Kanske minus om jag har tur.
Mår fett illa nu. Vill bara krypa ner i sängen. skjuta mig själv. Hänga mig. spy. skära mig. Jag orkar inte det här längre. Jag blir aldrig smal. det går bara inte. Fet ful äcklig vidrig jäkla äcklig tjej.


Underbart!

Det är verkligen galet vad känslan gör en glad! Det var verkligen länge sedan jag var så här glad! Visst finns det lite negativa saker som ligger där och gnager men ska jag alltid hålla på och uppmärksamma dom så känns känslan inte lika underbar! Det kurrar och det skriker. Men fan. Jag känner mig så överlägsen och duktig! Hela dagen i stort sett! Utom i morse när jag åt frukost med S.
en macka UTAN smör! & vatten till det
Känns förjävla bra, var bara tvungen att säga det.

Köpt ett par reebook easytone med så nu blir det promenader hela dagarna!


Hejäckligatjej

Jag känner mig som äckligaste tjejen någonsin.
Jag äter som bara den.
Jag får inte bort mina utslag.
Jag klarar inte av någonting.
Jag har en sjukt fet mage.
jag är bara helt äcklig helt enkelt.

Mina utslag kommer kanske inte försvinna på över ett år.
Hur ska jag klara mig?
Jag känner mig så jäkla äcklig.

Det blir aldrig bättre det blir bara mindre dåligt.

Jag klarade mig. jag överlevde.
Nya tag och nya dar. Fick höra av min moster att jag ser mager ut. Jag är glad!
Fick höra av S att jag såg fet ut. mitt smil räckte inte längre alltså.
För att släcka den brinnande känslan i magen, i huvet och i halsen ska jag nu dra mig iväg för att inskaffa mig skor. Känns som det hjälper just nu.


Alla ser dig.

Jag måste iväg ner på stan. Ner på apoteket och hämta en salva. en salva jag inte vågar hämta ut. en salva jag inte vet om receptet hunnit skickats till deras datorer. Känns som att så fort jag går innan för dörren står det K ordet i pannan på mig och att alla stirrar. Att hon i kassan ska ge mig en sträng sorgsen blick. Att alla ställer sig runt mig när jag står där med min nummerlapp och ska lyssna vad en typ som jag vill hämta ut. Det känns förjäkligt faktiskt.

Visst, egentligen borde jag inte skämmas så mycket men känner mig så äcklad av mig själv varje gång jag ser mig nu.  Mor min jobbar kväll ikväll så jag funderar starkt på att skippa maten. Ta nå viktminskningstabletter (som inte fungerar men som får hjärnan att lugna sig en aning) och senare dra ut och jogga eller dra iväg och gymma. Men först måste jag ta itu med problemet.
Apoteket.
Fan.

RSS 2.0