Det blir aldrig bättre det blir bara mindre dåligt.

Jag klarade mig. jag överlevde.
Nya tag och nya dar. Fick höra av min moster att jag ser mager ut. Jag är glad!
Fick höra av S att jag såg fet ut. mitt smil räckte inte längre alltså.
För att släcka den brinnande känslan i magen, i huvet och i halsen ska jag nu dra mig iväg för att inskaffa mig skor. Känns som det hjälper just nu.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0