Hej igen min ensamma dammiga blogg. 

 

Jag kämpade verkligen hårt för att få mig så perfekt som möjligt där ett tag. Ett tag hade jag nästan lyckats. Men nu har jag trillat tillbaka i mörkret. En del av mig säger att det är dags för mig att ta tag i mitt liv igen, precis som förr. En annan del av mig säger att jag kommer förstöra allt annat i mitt liv och jag försöker. Jag mår helt enkelt inte bra längre. Jag måste få tillbaka mig själv som jag var tidigare. Det var på den tiden jag var lycklig med mig själv. 

 

Även om världen runt om mig har ändras enormt och blivit perfekt står jag fortfarande i det där djupa hålet och bara trampar. Ju mer jag trampar desto djupare faller jag. 

Jag har flyttat ifrån allt det trygga, allt som jag känner mig trygg i har jag lämnat bakom mig, i ett annat land. Här finns bara jag och en massa ansvar. Jag vill bara krypa ihop och bara gömma mig för världen, medans den andra delen vill vara stark och visa att jag klarar det här. 

 

Men alla där ute vet, bor man själv hamnar man i de där gamla tankarna igen, de där sköna tankarna att man behöver inte äta, du sparar pengar om du inte äter.. Om du äter kan du lätt sätta fingrarna i halsen och bara spy upp allt igen. Men det är då man måste tänka om, är det verkligen värt det ? 

Och sanningen just nu är nog.. Det är värt det.