Jag klagar en hel del. Sanningen är nog att jag klagar mest hela tiden istället bara för att bita ihop. Inom mig klagar jag och skriker på mig själv hela tiden och självklart går en del av det ut över min bättre hälft som vill mig så väl, som alltid vill få mig att må bra. 

Jag menar inget illa, men ibland råkar det slippra ut ur min strupe, det blir för mycket ibland. Alla idiotiska tankar man drar på sig om dagarna. Men det är svårt. Svårt att slänga ut alla positiva känslor på en människa, det är som när man visar sig helt naken för en person för första gången. Så obekvämt och jobbigt att man hellre bara gräver ner sig i ett hål för att slippa se i deras ögon att man är fet och äcklig. 

 

Hur kan det vara så lätt att vara iskall än att vara så glad och otroligt gullig mot en människa man verkligen älskar? 

 

Önskar jag kunde få honom att verkligen förstå hur mycket jag älskar honom. Han är verkligen inte som någon annan kille jag träffat förr. Han är snäll, så galet gullig mot mig. Han vill det bästa för mig och han bryr sig verkligen om mig. han skulle aldrig medvetet göra mig illa på något sett. Han bryr sig helt enkelt om mig. 

 

Som ibörjan när vi precis blivit tillsammans och han kysste mig i en mataffär. Vanliga människor skulle tycka det var vardag, men inte jag. Jag blev helt ställd, tyckte det var lite pinsamt och blev lite skrämd samtidigt. Jag hade aldrig någonsin stått i en affär och fått en sån fin kyss förut. Eller som när han vill hålla min hand när vi går på stan, min första tanke var verkligen "vad håller han på med?".  Men egentligen är det inte konstigt alls att kyssas och hålla händer. Men jag var så van vid annat att jag inte visste bättre. Han har verkligen visat mig vad kärlek är, för nu klarar jag mig inte utan det, utan honom. Han skulle aldig någonsin kyssa en annan tjej och sen inte höra av sig på två månader. Han skulle aldrig smsa sina ex om hur fina de är, eller skriva till andra att de borde träffas och hitta på "saker". Jag kan verkligen lita på honom, han är det bästa jag har och jag önskar verkligen det fanns ord att beskriva för honom om hur mycket jag verkligen älskar honom. Jag kan verkligen vara mig själv med honom, säga vilken sorts glass jag är sugen på utan att tycka det låter fånigt, kolla på barnfilmer och inte bli retad. 

 

 jag hoppas jag en dag finner orden som får honom att förstå hur mycket han verkligen betyder för mig. 

För jag älskar honom.<3