Ett steg fram och två steg bak

58,2 äckliga kilon fast på mig, i mig, runt mig.
känner mig äcklad av allt, stack hem från skolan för magen skrek och huvudvärken var enorm. Ingenting av uppgifterna vi höll på med fungerade och efter det skulle vi ha samhällsprov som jag inte haft ork till att plugga till. Vet inte äns vad vi håller på med på samhällen. En smart tjej. Verkligen. Precis när jag vant mig med den sora förändringen kan den trollas tillbaka som förr. Jag förstår inte alls. När jag vant mig vid att vara personen som blir dissad är det jag som dissar dig nu. Jag vet inte om jag är kär. Men jag älskar dig än och jag vill bara känna dig röra vid mig. Tyvärr gör du det bara värre.
Fan.
läre röra på mig. Men låtsas man vara sjuk är det bäst att stanna inne. Ikväll blir det spinning, oavsett.
Inge mer mat för dagen.
Jag måste börja trivas med mig själv innan jag klarar av dig..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0