Bryter ihop och gömmer sen all sorg inom mig. Vem är jag egentligen? jag har verkligen tappat bort mig själv. Jag är ingen vanlig tjej, för hur är egentligen en sån? Blåmärken över hela mig och varje gång man nuddar gör det så ont. har någon slagit mig? Nej. Har jag själv gjort mig illa? Nej. bara någon nuddar mig får jag blåmärken. jag är kritvit, dels för att min bränna försvunnit men även för att jag inte äter något. Det snurrar så mycket i min skalle att jag ibland inte vet vad jag heter. Fått uppleva känslor som att allt svartnat och sett saker som egentligen inte finns. Jag har fått höra de där orden man strävat efter länge, "Du är så himla smal" Det puffar på ens självförtroende men till vilken nytta?  För vad de än säger så känner man sig ful, äcklig och fet. Ger du upp en dag blir det bara värre och man faller tillbaka till mörkret. Man blir hårdare mot sig själv och det finns ingen hjälp att få. Ens egna lilla regel är att aldrig berätta för någon om ens små röster i huvet som så snllt berättar för en att man är värdelös, att man är så sjukt jävla fet och inte förtjänar något. Jag har fått upplevt allt. jag har rasat i vikt, verkligen rasat. Och nu vill jag bara ha tillbaka mitt liv igen.